Blogg

25 september 2010 - den svartaste dagen i mitt "hundliv"

2011-08-09 00:00

25 september 2010 - den svartaste dagen i mitt "hundliv"

Ikväll när jag efter en tids uppehåll med hemsidan åter sitter här och skriver så har det hänt massor, men för att fortsätta resumen av 2010 så tar jag vid där jag slutade.

Nu är det snart ett år sedan min lilla "Mildis" förolyckades . Än idag kan jag se henne framför mig, då det oåterkallerliga hände. Den maklösa, bottenlösa förtvivlan jag kände och visste att det fanns ingen "stopp" eller "retur" knapp som jag kunde använda.

Ända sen det hände har jag ransakat mig själv "vad hade jag mer kunnat göra" ???

Dagen hade föregåtts av diskussion om sonen i huset skulle få köra moppe runt i byn, trots att körkortet inte var i hamn, jag tyckte det var dumt om något hände. Hans far var av motsatt åsikt, så sonen följde hans råd och tog sin moped för att ut och köra. Vi lämnade trädgården samtidigt, vi jag o A till fots och han på moppen. Han for åt vänster o vi gick till höger till uteboxarna för att vattna hästar. Hundarna Mildis och Daysy (vår BC valp 2½ mån gammal) var i trädgården som är inhägnad av trästaket dock med några hål här o där. De var det sista jag såg av en glad lyckligt lekande valp med hela livet framför sig. Nästa sekvens är när jag står i mjölkrummet och fyller vatten så ser jag grabben komma tillbaka på mopeden, saktar ner och fortsätter sedan. Då kommer A och säger till mig " Nu blev din 12000 kronorsvalp överkörd av mopedens båda hjul" . Sen ser jag ut genom mjölkrumsdörren hur hon kommer och springer upp på vår framfartsväg. Jag springer i kapp henne då hon precis lägger sig ner på sidan i gräset utmed staketet, det gurglar något gult skum ur munnen och hon kvider. Att i det läget inte kunna göra något för att rädda henne eller för att lindra hennes smärta är fruktansvärt . Men efter tre andetag slapp hon lida mer

Hur det hela gick till är det delade meningar om, A säger en sak och sonen en annan. Själv såg jag inte händelseförloppet. Uppenbart är ju att hundarna i alla fall kom ivägen för mopeden och att han inte hade förmågan att förutse vad som kunde hända. Att det inte räckte med att sakta farten utan att man kanske skulle stannat så att A hade kunnat ta och hålla fast valparna.

De kunde varit värre, tänk om han suttit i en traktor 15 år gammal och de hade varit ett barn som sprang ut på vägen. Jag anser inte att så här unga barn ska ha behörighet för så stora fordon i denna åldern, de räcker gott o väl med moped.

Det blev ett besök hos veterinären som bara konstaterade att de skador hon hade med stor sannolikhet hade uppkommit av olyckan. Ett intyg mest för försäkringsbolaget.

Nästa dag återstod att ringa Mildis uppfödare och berätta vad som hänt, inte det lättaste men som den underbara människa Sofia är så klandrade hon mig inte men blev självklart lika ledsen som vi. Hon precis som jag hade ju stora förväntningar på denna lilla tjejen.

När jag kommit till sans kontaktade jag veterinären för att veta hur jag skulle gå till väga. Det blev ett besök och intyg. När vi var hemma igen så hjälptes jag och Wille åt att gräva en fin grav under ett av träden i trädgården där Mildis tyckte om att leka. Vi gjorde en fin skylt med henne namn och satte en fin lite ljuslykta. I den tände vi ljus och gör det nu igen när det börjar skymma på kvällarna.

Dagar och  veckor som följde var tomma och innehållslösa vilka ändå fylldes av våra hästar som oxå behövde mig. Men något fattades.

Så läste jag då lite annonser på rasklubbens hemsida och Blocket då jag fick se att en kennel hade omplaceringshundar och valpar. Dock inga som kunde passa hos mig då jag vill avla. Däremot fanns det valpar på Riddarens kennel  Där fanns det tre kullar att välja på. Minnet av lilla fina Riddarens Margot Fonteyn från utställning samt Riddarens Margerita och Riddarens Vågade Vega gjorde sig påminnt.

Så den 29 oktober satte jag mig i bilen för att åka och titta. Åh så många fina valpar och så roligt det var att se och jämföra med varann.  Det var oxå roligt och lärorikt att vända och vrida, titta och stämma av mina egna åsikter och tankar om valparna.

Till slut fastnade jag för lilla söta Ballerina och bestämde att henne ville jag köpa. Innan jag åter vände hem pratade vi om alla mina vovvar och jag sa att jag fått rådet att köpa en färdig tik som var röntgad och utställd.

Dagen efter ringde Marie mig och sa att när jag hämtade hem Ballerina så skulle jag få se på en av hennes tikar som var lite över året och färdig. Nu blev det genast mycket spännande

Den 17 november var då den stora dagen för att för ...... gången gillt åka och hämta hem den nya familjemedlemmen. Jag fick träffa Martha som den ettåriga damen heter. En mycket vacker och försiktig dam i mina ögon. Viltfärgad med två chokladbruna ögon med ett milt uttryck i. Martha hade dock varit på vift i skogen och fått lite skrapsår på näsan som Marie ville kolla upp innan hon fick åka med hem till mig.

De var en helt underbar känsla att komma hem med den lilla Ballerina som vi genast gav ett smeknamn, vi kunde inte hitta något lämpligt på Ballerina så vi gick på hennes vita fläck i nacken som liknar ett ruter. Så de fick bli RUT  

Som jag skrev innan så fanns det fler valpar hos Marie varav den ena kulle var efter Vågade Vega, kombinationen med Max Factor Helge-Jan Tahoesson var intressant och ett tips från avelsrådet.

Bloggerska

Jag face
Marie Sandelin

Blogghistorik

«augusti 2011»
måntisonstorfrelörsön
01020304050607
08091011121314
15161718192021
22232425262728
293031

Senaste inlägg
Göteborg MY DOG Internationell
Årets första utställning My Dog Nationell Göteborg
Årets sista utställning hundmässan i STHLM
Ut på äventyr och Winnar/titel-utställning
SGVK Alingsås
VÄXJÖ INT
SGVK Uppsala
ESLÖV NAT
SGVK Backamo
Mystiskt

Kategorier
Utställningar

Arkiv
2020
2019
2018
2017
2016
2015
2014
2013
2012
2011
  •    December
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  • 2010
    2009
    2008